Belöningen med det här jobbet är de små, oväntade scenerna. Och nu menar jag inte scener av Bergman- och Norénslaget, med bittra, hulkande äkta par. Nej, just små, rent av minimalistiska, ögonblicksbilder som går utöver vad man själv kan fantisera ihop.

Till exempel att se odalbondeskalden Erik Gustaf Geijer bevaka Japans kejsare Akihito, då kejsaren hyllas med trefingershonnör av en grupp scouter invid en plantering i Uppsala. Och alltihop tack vare Carl von Linné.

 

Men, från början: Klockan 9.30 i går morse sköt polisen en älg vid Vaksala backe i Uppsala. Älgen var på väg mot centrum, antagligen för ett oplanerat deltagande i festligheterna. Det var ju 300 år sedan Linné föddes i går och i Uppsala domkyrka rådde vid 10-tiden först ett väldigt surr och sedan en förväntansfull tystnad. Ärkebiskopen var där, Lars Leijonborg var där, båda Andersarna – Björck och Wall – var där och professorerna satt tättpackade som en utgåva halvfranska band av Nationalencyklopedin.

Men tystnaden gällde inte sådan småfisk. Den gällde inte ens Linné. Alla väntade på kung och kejsare, drottning, kejsarinna och kronprinsessa.

 

Och så kom de. Det var kimonos, gräddvitt, tjockt siden, blommor i håret, guld och silver, kedjor och medaljer samt, på drottningens huvud, en liten svart hatt med känselspröt.

Ja, så vidtog den korta ceremonin. Ärkebiskop Anders Wejryd höll ett tal om Linné, Gud och världen på bred amerikanska. Ordföranden i Svenska Linnésällskapet, Carl-Olof Jacobson, professor emeritus i morfologisk zoologi, höll ett tal till Linnés minne, delvis på latin. En kör sjöng böljande skalor, mestadels bestående av bokstaven a.

Då och då småviskade kejsarinnan med kronprinsessan Victoria. En av kejsarinnans hovdamer – det fanns två, varav den ena var iklädd en bestämd min och ett slags grå uniform som fick henne att se ut som en av Dr Nos hejdukar i Bondfilmen – trollade fram ett par läsglasögon till sin härskarinna.

Det hela tog inte mer än 45 minuter.

 

Men sedan kom den verkliga föreställningen, för dem som inte råkar vara landshövdingar, professorer eller ministrar.

En procession, ledd av studenter, tågade ut ur domkyrkan med kungligheterna i släptåg. Folk hängde som mogna fröställningar längs avspärrningarna. Det applåderades, vinkades och logs.

Och det var strax innan processionen nådde målet, aulan, som scouterna dök upp, nedanför statyn av Erik Gustaf Geijer i Universitetsparken.

Kejsar Akihito, i sin elegant dubbelknäppta kostym, såg inte det minsta förvånad ut, bara glad.

Antagligen hade han kunnat hantera älgen också.